3D-skrivare (även känd som tre-dimensionella skrivare) är snabba prototypenheter baserade på kumulativ tillverkningsteknik. De genererar direkt tre-dimensionella objekt genom att lägga material i lager. Kärnteknologin kan spåras tillbaka till fotolitografi i USA i slutet av 1800-talet.
Denna enhet uppfanns av Enrico Dini och används främst inom områden som medicin och industriell design. Dess kärnteknologier inkluderar selektiv lasersintring (SLS) och digital projektion (DLP). Snabb prototypteknik fick genombrott på 1980-talet och SLS-tekniken patenterades i mitten av 1980-talet. Under 2016 utvecklade Fujian Institute of Research on the Structure of Matter, Chinese Academy of Sciences, en DLP 3D-skrivare för kontinuerlig utskrift med en hastighet på 600 mm/s, hundra gånger snabbare än traditionella processer.
2024 lanserade University of Maine världens största polymer 3D-skrivare, "Future Factory 1.0", som kan skriva ut objekt upp till 96 fot långa; Samma år satte Huayang New Materials Kinas första 1,5-meters-klass helt oberoende SLM-metall 3D-skrivare i produktion [16-17]. Ett team vid MIT utvecklade en prototyp 3D-skrivare på chipnivå 2025, med hjälp av ett fotoniskt chipsystem för att uppnå precisionshärdning av harts på nanometernivå.
Den 1 juni 2026 rapporterades att Kina under de fyra första månaderna 2026 exporterade 2,46 miljoner 3D-skrivare med ett exportvärde på 6,106 miljarder yuan, vilket motsvarar ökningar på 100,3 % respektive 110,4 % från år till år. Shenzhen är en stor produktionsbas för 3D-skrivare i Kina, och står för nästan 90 % av den globala marknadsandelen för 3D-skrivare för konsumentklass{13}. Under de första fyra månaderna av 2026 nådde Shenzhens export av 3D-skrivare 5,24 miljarder yuan, en ökning med 128,6 %-på-år, vilket motsvarar 85,8 % av den totala exporten av liknande produkter i hela landet.
